Wind-up Knight kombinerar klassiskt gameplay och modern grafik i ett spel som är lika frustrerande som det är beroendeframkallande.
- Wind-up Knight
- iPhone, iPad (universell)
- 7 kronor
I Wind-up Knight guitar man en liten söt riddare genom en fantasyvärld bestående av över 50 banor fyllda med monster, spikbeklädda väggar, falluckor och mynt att samla. Riddaren springer hela tiden framåt, och vänder riktning när han springer i en vägg. Det finns bara två saker som får honom att stanna: slutet på banan eller döden.
Dör gör man ofta, och på många olika sätt. Först kommer spikar och fallgropar som man måste hoppa över. Man möter fiender som man måste attackera eller hoppa över. Luckor placerade i taken sprutar eld och släpper ned tunnor som man måste blockera med en sköld. Man stöter på spikar placerade i huvudhöjd som man måste rulla under. Missade du ett hopp? Trist, du är död. Sprang in i en fiende? Du är död. Krossades under en tunna eller sprang in i en spik? Död. Checkpoints? Icke. Börja om banan från början och försök igen. Och igen. Och igen.
Varje aktion – hoppa, attackera, ducka och skydda – är placerade på en knapp i botten av skärmen, med tillräckligt mycket avstånd till varandra för att man inte ska blanda ihop dem. Spelet börjar tidigt ställa höga krav på spelarens förmåga att snabbt låta fingarna hoppa mellan de olika knapparna. Jag dog åtskilliga gånger innan eftertexterna rullade – nästan på varje bana – och det är talande att jag inte stängde av spelet i frustration en enda gång. Varje bana känns ny och spännande, bildskärmsuppdateringen hostar inte en enda gång och den mysiga grafiken fungerar perfekt. Den är inte – som appens utvecklare hävdar – ”ett showcase för plattformen”, men den färgglada stilen är väldigt tilltalande. Och känslan av tillfredsställelse när man klarar av en bana försvinner aldrig.
Efter att man har nått och klarat av spelets sista bana, vilket bör ta ett par timmar, kan man går tillbaka till tidigare banor för att försöka samla in samtliga mynt och dolda kort för att låsa upp ny utrustning och nya, svårare banor. Framför allt kände jag dock hela tiden att jag kunde klara av banorna lite snabbare, lite bättre – samma känsla som har fått mig att jaga tre stjärnor i Angry Birds och Cut the Rope.
Wind-up Knight är like delar frustrerande och belönande, och inramas av mysig 3D-grafik och stillsam musik som hjälper spelare att hålla humöret under kontroll när man springer in i samma fält av spikar för tredje gången. För varje gång man dör på en bana får man en bättre förståelse för den, och tillfredsställelsen när man slutligen når flaggan i banans slut gör varje minut av frustration värd det. Wind-up Knight är ”lätt att lära sig, svårt att bemästra” i ett nötskal.
